De högsta kullarna på Te Mata, den sovande jätten, erbjuder magnifika vyer, som gör även en nutida besökare ödmjuk till sinnes.

Vi står på en helig plats – något som inte bara syns utan känns – en av kullarna som formar Te Mata, silhuetten av en sovande jätte från Maorifolkets legender. I öster det oändliga Stilla Havet, i väster höga berg där fläckar av snö skymtar trots att det är mitt i sommaren.
Och där emellan slätterna i Hawke’s Bay, inramade av mjuka kullar där naturligtvis flockar av får betar det gräs som så här års mest liknar hö. Nya Zeelands nordö har haft en torr sommar i år, i motsats till sydöns kalla och blöta väder.
– Allt land vi ser har puffats upp ur havet vid jordbävningar och vulkanutbrott, för mycket länge sedan. Medan jordbruksmarken på slätterna är yngre, avlagringar från de tre floder som ändrat sina lopp under miljoner år, berättar Nicholas Buck, vår guide på berget.
Nicholas är rätt person att ha med. Han är direktör på vinhuset som heter just Te Mata och tillhör ägarfamiljen Buck.
– En gång ägde Te Mata Station all mark ni ser, en enorm egendom på 1800-talet, långt innan vi tog över. Nu äger vi 240 hektar, och odlar vin på hälften.

Hawke’s bay är en av de äldsta vinregionerna på Nya Zeeland, med rötter i mitten av 1800-talet. Men på senare år har området hamnat i vinös medieskugga av Marlborough och Central Otago, med Sauvignon Blanc och Pinot Noir som murbräckor. Orättvist – för det är faktiskt i Hawke’s Bay vi provar några av de bästa och mest personliga vinerna under våra dagar på Nya Zeeland. Och de är gjorda av helt andra druvor, jag återkommer till det.
Även om Hawke’s Bay är mindre känt i Sverige, så har troligen de flesta svenskar smakat frukt härifrån – dock inte druvor, utan äpplen.
– Här odlas 95 procent av alla äpplen i landet, och alla stora livsmedelsjättar, som Heinz och Unilever, har kontor här, berättar Nicholas.
Men för Te Mata är det vin som gäller, och de senaste 20 åren har huset tillhört de mest högprofilerade i området, tillsammans med bland andra Craggy Range.
– Te Matas prestigetappning Coleraine, en bordeauxblend, räknas som ett av landets bästa viner och står faktiskt för 40 procent av auktionsmarknaden för vin här, berättar Nicholas stolt.

Hawke’s bay har utomordentliga förutsättningar för att göra bra vin. Bergen skyddar från de västliga vindarna, det regnar måttligt och temperaturmässigt påminner klimatet om Bordeaux och Napa Valley, med stora skillnader mellan dag och natt. Det mesta konstbevattnas och det finns gott om vatten, till skillnad från delar av Australien.
Med ett bordeauxlikt klimat har förstås Cabernet Sauvignon varit populär, men liksom i hemlandet mognar den inte alltid som den ska. På senare år har Merlot gått om i areal, och nu planterar allt fler Hawke’s Bays nya stjärna: Syrah.
– Den odlades en del på 1800-talet men drogs upp. Nu gör den comeback, och passar mycket bra här eftersom den mognar tidigare än Cabernet, säger Nicholas.
Hawke’s Bay syrah är för mig personligen det mest spännande röda från Nya Zeeland just nu, pinot får ursäkta. Här finns en spänst och komplexitet som för tanken till norra Rhône, parat med generös frukt, mogna, mjuka tanniner och ofta hygglig lagringskapacitet även i lägre prisklasser. Och till skillnad från Pinot Noir klär Syrah i lite högre alkoholhalter.
Te Matas syrahviner tillhör inte de billigare men håller mycket hög klass, inte minst 2010 Bullnose Syrah gjord på 20-åriga stockar. 2010 Te Mata Syrah för nästan halva priset ligger inte långt efter i kvalitet. 2010 Awatea är en balanserad, trots ambitionerna mycket lättgillad blend av Cabernet och Merlot som ger massor för pengarna (runt 200 kronor i Nya Zeeland), och ”monumentet” 2010 Coleraine imponerar – med åtföljande prislapp, upp mot 500 kronor.

Men Hawke’s bay är inte bara rött, och 2011 Te Mata Elston Chardonnay är ett strålande exempel på modern Nya världen- chardonnay i lätt ekad, balanserad och burgundiskt inspirerad stil, mycket bra. En glad överraskning är också 2011 Cape Crest Sauvignon Blanc, en fatjäst, bordeauxlik tappning med fina persikotoner, långt från schablonbilden av NZ Savvy.
– Hawke’s Bay har så många olika sorters jordmån, upp emot 20–25 stycken, och det gäller att verkligen att plantera rätt druva på rätt plats, säger Nicholas Buck.
– Här finns allt från feta lerjordar till extremt magra grusjordar. Vi har redan en bra mix i våra vingårdar och skulle gärna expandera – det här är verkligen ett fint vinlandskap. Men det börjar bli alltför dyrt att köpa mark här, fortsätter han.
Te Matas vineri ligger i Havelock North, ett litet välmående samhälle i prudentlig stil som lockat invånare långt ifrån; många pendlar till jobb i Auckland och Wellington, med flyg eller bil. Marken här är dyrast i hela Nya Zeeland – då blir det hus i stället för vingårdar, en tendens som finns på många håll där jordbruksland ligger nära större städer. Och när man ser det hus familjen Buck byggt åt sig själva, mitt i vingården, då förstår man att många lockas.

Jo, jordmånen inom Hawke’s Bays 4 500 hektar är ett lapptäcke, och det är först de senaste 25 åren som man har börjat utforska möjligheterna ordentligt. Mest skrammel har det varit kring de allra magraste, steniga delarna som kallas Gimblett Gravels; det första avgränsade område i landet som fått en egen skyddad ursprungsbeteckning. Här får Chardonnay, Merlot, Syrah och Cabernet en extra kick i karaktären, och när stockarna väl nått lite högre ålder kan vi vänta oss riktiga storverk.
Till pionjärerna längs Gimblett Road, som skär genom The Gravels, hör Trinity Hill som också var med och grundade The Gimblett Gravels Winegrowers Association 2001. Vinmakaren Warren Gibson visar stolt runt i vingårdarna.
– Grusjordarna här är extremt väldränerade och magra, och med kontrollerad bevattning får vi låg avkastning med hög koncentration i frukt och aromer.
Bordeauxblenden 2010 The Gimblett bär syn för sägen. Härlig plommonfrukt i sträng struktur, fint ekad med bra balans – mycket bra för de dryga 200 kronor den kostar på plats. 2011 Gimblett Gravels Syrah för samma pris håller lika hög klass, med koncentrerad frukt i lovande tanninomfattning.

Hawke’s bay lockar också nytt kapital, och här finns flera exempel på spektakulära satsningar, inte minst byggnadsmässigt. Sileni är ett av dem, där vinerna ännu inte når toppnivå; här skulle tillverkningen bli småskalig och exklusiv men den ekonomiska verkligheten gjorde en offensiv med Sauvignon Blanc från Marlborough nödvändig, och de viner som görs på lokala druvor har en bit kvar.
Paritua, med sin stora hangarliknande byggnad mitt i vingårdarna, är kinaägt, påkostat och trots en tioårig historia ännu lite i uppbyggnadsfas, med billigare linjen Stone Paddock som mest kända viner. Men vinmakaren Jason Stent kan sitt jobb, och även om husets pinot noir från Central Otago imponerar mest än så länge, så lovar 2009:orna av Stone Paddock Syrah och Paritua Syrah gott. Mycket anständiga prisnivåer gör inte saken sämre.
Exklusiv framtoning arkitektoniskt har också Elephant Hill. Inte att undra på, firman ägs av en tysk byggfirma som klätt in byggnaden – mycket nära havet – i patinerad koppar. Också VD:n Günther Thies kommer från Tyskland, med en bakgrund på bland annat Schloss Vollrads.
– Elephant Hill planterade först bordeauxdruvor, men närheten till havet gjorde klimatet alltför svalt. Nu satsar vi på Chardonnay och Sauvignon Blanc – och Syrah som röd signaturdruva, berättar Günther.
Trots unga rankor smakar både 2010 Syrah och 2009 Syrah Reserve mycket bra, med fin, kall frukt och riktigt bra struktur. Moderna viner med klassiska kvaliteter, förträffliga till mat och i en stil både kännare och nybörjare kan uppskatta.

Men alla är inte nykomlingar i Hawke’s Bay. CJ Pask har länge hållit områdets fana vajande på Systemet, just nu enbart med välgjorda 2010 Gimblett Road Syrah. En genomprovning av husets viner på plats ger godkänt resultat, inte mer. Kanske dags för lite nytändning, här finns potential.
Äldsta vinhuset, inte bara här utan i hela landet, är Mission Estate, med anor från 1851, grundat av munkar och fortfarande ägt av katolska kyrkan. Runt de gamla husen breder vingårdarna ut sig, och den kompetenta restaurangen gör Mission till ett populärt utflyktsmål.
Här vilar man inte på några lagrar, utan satsar friskt inte minst på ekologisk odling (se Allt om Vin nr 4 2013). Och det är syrahvinerna som lockar mest. 2012 Estate Syrah håller sensationellt hög klass med tanke på att vinet såldes i Sverige för under 100 kronor för ett par år sedan, och 2010:orna av Reserve Syrah och flaggskeppet Jewelstone är ännu läckrare – den sistnämnda ett verkligt stort vin i vardande. Tyvärr ser vi Missions viner alltför sällan här. Det är läge för både monopolet och importören Stellan Kramer att bli Missionärer!

Warren Gibson vinmakare på Trinity Hill.

Syrahdruvor som just håller på att skifta färg, véraison.

Nicholas Buck är en av ägarna till Te Mata.

Familjen Buck, ägare till Te Mata, bor med koll på rankorna. Marken här är landets dyraste.

Några av Trinity Hills gårdar.

Statyn som gett namn åt Elephant Hill.

Här i sverige har Nya Zeeland en något större marknadsandel än i världsperspektiv, och det mesta är vitt – med andra ord savvy, även om riesling och chardonnay också bidrar. Stoneleighs sauvignon tillhörde våra första bekantskaper; redan 1991 anlände den till Systemlistan. Kanske symtomatiskt med tanke på hur historien ser ut:
1973 fanns en bild i lokaltidningen Marlborough Express. Framför ett ödsligt slättlandskap med torrt gräs, staket och enstaka får står en viss Frank Yukich, som i texten slår fast:
– Här ska vi odla vin – och det ska bli världsberömt!
Många ruskade på huvudet, men noggranna undersökningar av jordmån och klimat låg bakom uttalandet. Unge Frank var inte vem som helst, utan son till Ivan Yukich, ägare till stora vinföretaget Montana med bas i Auckland.
Samma år köpte Montana 1 620 hektar mark här, en satsning som blev starten för Marlboroughs framgångssaga. Montana heter nu efter diverse turer Brancott Estate, ägs av Pernod Ricard och gör bland andra varumärken just – Stoneleigh.
Storskaligt med andra ord, men Stoneleigh håller en anmärkningsvärt klar linje och hög kvalitet. Deras 2012 Sauvignon Blanc (nr 6311, 99 kr) är ren, frisk och helt befriad från besvärande gröna toner, och även rieslingen och chardonnayn håller fyndmässig kvalitet för priset. Den 1 mars anlände också en utmärkt rosé (nr 6435, 99 kr).

Den andra stora Marlborough­spelaren på Systembolaget är Saint Clair. En genomprovning på plats i vineriet visar att sauvignonerna inte riktigt klarar fyndribban; de grönkrispiga tonerna är lite för framträdande. Mer imponerar deras Vicar’s Choice Barrel Fermented Chardonnay (nr 2188, 89  kr) och inte minst 2010 Saint Clair Pioneer Strip Block 15 Pinot Noir (nr 74350, 159  kr), ett tydligt bevis på att Pinot Noir också trivs bra i Marlborough.
Av andra Sverigebekantingar i Marlborough kan nämnas Spy Valley – namnet kommer från amerikanska jättelika satellitspaningsstationer i närheten – som gör oftast utmärkta Satellite Sauvignon Blanc (nr 6200, 79 kr) och även bra pinot noir med påkostad utrustning.
Clos Henri utmärker sig främst för sin strålande pinot noir (nr 74627, 269 kr), Hunter’s levererar fyndmässigt med Sauvignon Blanc (nr 6202, 99 kr) och Riesling (nr 2480, 129 kr). Cloudy Bay har i högsta grad bidragit till områdets världsrykte, men har dragit i väg i pris – bästa valuta för pengarna ger husets chardonnay.
Ett spännande namn på väg in i Sverige är Two Rivers of Marlborough, med unge ägaren/vinmakaren David Clouston. Davids Convergence Sauvignon Blanc får efter jäsningen dra på fällningen tre månader i fransk ek, vilket skänker mer djup och komplexitet åt anrättningen.
Annars är standardreceptet tidig skörd, jäsning på ståltank vid låga temperaturer och ofta en jäststam som ytterligare framhäver karaktären. Det är här det kan gå över styr, och den omtalade ”armhålan” gör entré …
Marlboroughs dominans gör det lätt att glömma bort sauvignon från andra områden på Nya Zeeland. Inte minst i Hawke’s Bay produceras bra viner, lite varmare och kraftfullare i strukturen, med Te Matas fatjästa Cape Crest Sauvignon Blanc som lysande exempel. Komplex, kryddig och balanserad, klart bordeauxlik – så kan sauvignon från Nya Zeeland också smaka!

Yealand satsar på energisnål odling

Entreprenör. Peter Yealand odlar efter eget huvud.

Frostrisk. Somrarna är varma, men på våren hotar frosten rankorna. Gasolbrännare är ett sätt att mota kylan, här i Spy Valleys vingårdar.

Uppåt kullarna. Ännu odlas det mesta i Marlborough på slätten, men allt fler söker lägen uppe bland kullar och berg.

Korta ben. Får av rasen Baby Doll passar perfekt i vingårdarna, de når inte druvklasarna.

Två floder. David Clouston på Two Rivers förädlar druvor från vingårdar runt områdets två floder, Awatere och Wairau River.

1998 Premiär, äntligen har Sverige fått en vintidning av internationell klass! För undertecknad är detta en dröm som äntligen går i uppfyllelse, nästan på dagen 25 år efter det att jag själv gjort entré i vingården genom en deltidstjänst på Systembolaget. Redan 1981 hade jag gjort min första skiss på en vintidning, men ett förbud mot alkoholreklam satte stopp för planerna. Förbudet bestod, men tiderna ändrades. Vinintresset växte till en folkrörelse och ursprungligen var tanken att VIN & mat, som tidningen då hette, skulle ackompanjera Munskänkarnas medlemsinformation. Av det blev det intet, men i stället föddes idén till en oberoende vintidning, i samarbete med Allt om Mat. Premiären står på höstens stora dryckesmässa, Vinordic, och Kalifornien var temat. På den tiden drack svenskarna mer amerikanskt vin per capita än någon annan nation. Zinfandel har aldrig smakat så bra som då. En tidning och ett nyhetsbrev släpps innan nyårsklockorna ljuder.

1999 I nyårsnumret tar vi ett fast grepp om amarone, då en okändis som i dag vuxit till svenskarnas stora vinfavorit i det övre prissegmentet, och sätter omgående agendan för framtiden som Vinsveriges främsta trendsättare. Det har blivit många vintyper och vinområden som AoV väckt liv i sedan dess och fler lär det bli. I nyårsnumret var det också premiär för Årets Vin(n)are som blivit en efterlängtad tradition där landets ledande vinexperter korar det mesta och det bästa som kluckar i de svenska vinglasen. Mikael Mölstad, en vinprofil i vardande som tio år senare återkom som en av AoV:s redaktörer, höll i pennan när det gällde notiser om världens viner. På hösten gör vi en exkursion till landets tre största städer och nosar upp vinbarerna som håller vad de lovade. Tänk, kvalitetsvin på glas – i stället för Husets röda! Det var minsann inte så vanligt på den tiden.

2000 Millennieskiftet firade vi med årtusendets fest, som alla andra på vår jord. Södra Frankrike, Tyskland, Chile, Argentina och Rioja var vinområden vi gjorde djupdykningar i detta år och på hösten satte vi tänderna i en kombination av vin och mat. Numera är detta en etablerad vingren, men så har det inte alltid varit. Forna dagars vinkännare funderade mer på var vinet kom ifrån än hur det smakade. Här i AoV har vi alltid förenat kunnandet med användandet, enligt den gastronomiska njutningsformeln att ett plus ett blir tre. Men alkoholen har också en baksida och den svenska alkoholpolitiken hamnar inte sällan under luppen. Detta år blev det åter lördagsöppet på Systemet, fast bara på prov i sex län. Det var en revolution som inte uppskattades av förbudsivrarna. ”Tänk om nykteristerna (och politikerna med, för den delen) kunde ägna större engagemang åt att stävja missbruket än att hindra vanligt folk från att njuta ett gott vin?”, undrade vi på redaktionen.

2001 Vid halvårsskiftet blir det äntligen åter fritt fram för lördagsöppna Systembutiker i hela landet. Allt om Vin firar den friheten med ett överraskande temanummer: vinlandet Sverige. Den svenska vinkulturen sitter inte i generna, men intresset går inte att ta miste på. I dag dricker sju av tio svenskar vin, en större andel av befolkningen än i något annat land. Vi väljer med omsorg och nyfikenhet och här berättade vi hela historien från superi till finsmakande. I numret därpå öppnade vi dörren till ett nygammalt vinland. Sydafrika – ett riktigt Kap! var titeln på detta temanummer och föga anade vi väl vad som komma skulle. Några år senare har denna rännil vuxit till den största vinfloden i vårt land. Under åren som gått har AoV också tagit med flera hundra läsare på vinresa dit. När vi närmade oss jul skanderade kvällstidningarna unisont att det skulle bli en vit jul. Fast inte på grund av snöläget, utan på grund av att hyllorna gapade tomma på Systembolaget.

2002 Redan 1999 hade AoV gjort en utflykt till de skotska högländerna och varje år återkom vi till den maltdryck som förmår lyfta dimmorna allra mest: whisky. Även på detta område är Sverige världsledande – inte genom att vi dricker mest, utan genom att intresse, nyfikenhet och kunskap passerar alla gränser. Nätvinet var annars ett ämne som diskuterades flitigt, men inte i Systembolagets regi. I stället var det gränshandeln som satte fart på debatten. Vinskatten sänks, men samtidigt passar många importörer på att kompensera för tidigare höjningar i producentledet. Summan av kardemumman blir ett nollsummespel och under tiden växer både den legala och illegala införseln av öl, vin och sprit över våra gränser. I april passar så Munskänkarna på att anmäla det svenska alkoholmonopolet till EU-kommissionen. Monopolet uppfyller inte sin uppgift, dundrar man. Fem månader senare är det val till riksdagen och gårdsförsäljningen hamnar på tapeten för första gången. Där sitter den fast än i dag.

2003 I februari går den svenska gastronomins gudfader Tore Wretman ur tiden och han hyllas i AoV. På det följer en av de varmaste somrarna i mannaminne, inte bara i Sverige. För första gången gör Europas vinbönder vin som i Nya världen. I Sverige går samtidigt startskottet för boxupproret. Fler upptäcker hur gott det är med ett glas vin, men det buteljerade lågprisvinet får svårt att hävda sig mot konkurrenterna i storpack. Vinatlasen ritas om. Portugal och Spanien tappar, Italien och Sydafrika seglar fram på vinvågen. Men samtidigt börjar priskurvan dras ut uppåt. Boxvin till vardags, lyxvin på helgerna. Systemet hänger på och öppnar en vinkällarbutik i Stockholm. Här vankas det frestelser så det står härliga till, men samtidigt krymper monopolet urvalet i de vanliga butikerna. Den utvecklingen är inte slut än och vi står förstås på din sida. Kritiken är hård, men rättvis! Och så, den 13 november, briserar en bomb: Systembolaget polisanmäler närmare 80 medarbetare för grova mutbrott.

2004 Mutskandalen växer till en lavin som skakar hela monopolet och än i dag är det få som förstår hur bolagets VD Anitra Steen lyckades hålla sig kvar. Kanske hjälpte det att maken var statsminister? Hur skulle det se ut om droppen lyckades urholka steenen? Men det är inte bara skandalen som utmanar monopolet. EU:s införselregler för vin, öl och sprit utvidgas till att även innefatta Sverige. Det innebär i princip att alla kranar öppnas och ropen på sänkt alkoholskatt blir allt ljudligare, men utan att riksdagen ger vika. I försäljningsstatistiken pekar alla prognoser rakt uppåt för Sydafrika. ”Vår nya kelgris”, konstaterar AoV och förutspår att detta vinland snart kommer att passera alla andra på den svenska vintoppen. Det var inte många som trodde på det då. I årets sista nummer tog vi oss åter ton: ”Rör inte beställningssortimentet!”. Systembolaget gjorde sitt bästa för att stoppa denna frihetskanal. Det skulle de få ångra. Även här var det AoV som ledde tåget.

2005 Detta år var de stora omvälvningarnas tid på VIN & mat. Den tekniska produktionen flyttas in i det stora Bonnierhuset. I samma veva köper man konkurrenten Allt om Vin, som fört en minst sagt knackig tillvaro med flera konkurser, och byter namn på VIN & mat. Detta år har det också gått femtio år sedan motboken avskaffades och vi började vandringen mot vinkulturens förlovade bord. AoV kliver fram på barrikaderna och kräver en mer nykter (sic!) syn på alkoholens goda sidor och inte minst på Systembolagets roll. Vi ställer Anitra Steen mot väggen, På biograferna går den blivande kultfilmen Sideways upp och får vinsnobbarna att huka i vingården. De naturnära vinerna börjar ge eko på Systemet och AoV är förstås med och granskar det biodynamiska. Samtidigt uppmärksammar vi privatimporten som svenska myndigheter anser olaglig, men som sedermera visar sig stå emot den kritiken. AoV listar näthandlarna, men är inte imponerad.

2006 Så här i efterhand ska det väl erkännas att 2005 var lite av en formsvacka i Allt om Vins livsbana, men det skulle det bli ändring på följande år. Bonniers kliver av. In kommer Håkan Larsson, tillsammans med undertecknad och vinprofilen Mats Hanzon. På Vinordic i april 2006 presenterar vi oss med modernare form, tuffare innehåll och ambitioner som aldrig är lägre än på topp. Detta år går Systemet med på att datummärka alla vinboxar, något AoV krävt sedan länge. Men vi nöjer oss inte med det, utan begär att butikerna byggs om. Boxvinerna mognar så snabbt att de måste säljas ur kylda lagringsutrymmen, precis som andra temperaturkänsliga livsmedel. Självklart, eller hur? Men den förbättringen väntar vi fortfarande på. Detta år inleds också en ny era: AoV gör en megaprovning av vinerna i beställningssortimentet och häpnar av förtjusning. Så mycket gott det finns i Systemets hemliga vinkällare! I ett slag fördubblas försäljningen när vi drar korken ur denna guldgruva.

2007 Ett litet steg för mänskligheten, men ett stort år för Allt om Vin. Vinintresset ökar, läsarna blir fler och vi utökar utgivningen till elva nummer om året av en tidning som även växer i sidantal. I mars anfaller AoV Systembolaget med en anmälan till Konkurrensverket (som övervakar att bolaget sköter sin verksamhet på ett icke-diskriminerande sätt) och EU. Skälet är beställningssortimentet som en gång tillkom för att monopolet skulle kunna bestå. Men denna eftergift gäller bara på papperet. I verkligheten gör Systemet allt för att hindra denna frihetsventil att utvecklas så som det var tänkt. Nu får det vara nog, utropar vi, och budskapet går fram. Sakta, men säkert kommer små förbättringar och landets många vinälskare börjar på allvar få upp ögonen för beställningsvinerna. Än en gång fördubblas efterfrågan när vår årliga granskning redovisas och det är bara början på vad som kommer att bli en revolution i Vinsverige. Tacka Allt om Vin för det!

2008 I nyårsnumret bjuder vi alla läsare på Nya Vinguiden, en sammanställning av alla de godaste, mest prisvärda och mest spännande vinerna. Här finns allt du behöver dricka och vinkonsumtionen pekar stadigt uppåt, på spritens bekostnad. I praktiken innebär det att den svenska alkoholkonsumtionen minskat tre år i rad. Den stora vinsten är emellertid att fler och fler sätter njutning före fylla och när statistiken kommer för året visar det sig att lilla Sverige 2007 för första gången passerat miljonvallen på champagnefronten. Tala om nya tider! Det ska förstås firas och det sammanfaller med vårt tioårsjubileum som börjar med ett framtidsnummer. Så här, fem år senare, kan vi konstatera att det mesta vi fann i spåkulan också slagit in, från ekoviner till retromat. På Systembolaget gör en ny inköpsdirektör entré. Även det lovar gott inför framtiden, även om vi i efterhand klagar på förnyelsetakten. Det går inte snabbt, men det går åtminstone framåt.

2009 Återigen gör vi ett Sverigenummer och avslöjar makthavarna, visar vägen till vingårdarna och analyserar försäljningsstatistiken. Vad dricker vi, hur och varför? Men framför allt vägleder AoV dig och alla andra läsare till de bästa köpen. Amarone avancerar och vi vill ha mer. När sommaren kommer gör vi en världsomsegling på oceaner av vin och på hösten slår vi ett slag för världens mest underskattade dryck: sherry – så klart i smaklig kombination med lämpliga tilltugg. När vi närmar oss julen kan vi konstatera att vinförsäljningen på Systemet har ökat med nära en tiondel detta år. Det beror dock inte på att vi dricker mer, utan på att gränshandeln sinat i spåren av en ekonomisk kris som gjort den svenska kronan så köpsvag att vi hellre går på Systemet än åker till Tyskland. Historiskt är också att Systembolaget för första gången får en vd från näringslivet, i stället för en partipolitisk ja-sägare. Ska det bli andra bullar nu då? Det återstår fortfarande att bevisa.

2010 Redan i nyårsnumret dundrar vi mot Systembolagets sortimentspolicy där nyheterna baseras på det som såldes i går, i stället för det som väntas efterfrågas i morgon. Allra värst är de så kallade strategiska lanseringarna där inköpsvolymerna är så enorma att knappast någon vinproducent ensam förmår stilla behovet. I stället krävs underleverantörer som förstås höjer priserna när de vet att köparen måste böja sig. Lika illa är att inköpskraven är så specifika att vinerna skapas enkom för den svenska marknaden. Bland dessa virtuella viner väljer Systemet ett som sedan ska tillverkas enligt prototypen. Det visar sig ofta omöjligt och då drar monopolet in hela partiet. Låter detta orimligt och tillkrånglat? Det är inget mot verkligheten och kritiken är befogad. Vi lät Ulf Sjödin, Sveriges första Master of Wine, analysera de absurda inköpsrutinerna. Det resulterade i ett jobb där på glasberget och i dag är Ulf Sjödin en av de ansvariga för den nya sortimentsmodellen som implementeras hösten 2013.

2011 Efter tolv år har vi nått så långt det går på egen hand. För att AoV ska komma längre krävs mer resurser och 2010 får vi det stora förlagets muskler genom att LRF Media kliver på vintåget. Under hösten rullar allt på som tidigare, men i vårt vårvinternummer 2011 presenteras Anna Michelson som den som ska hålla i tåtarna på ett sätt som gör att tidningens vinredaktörer (undertecknad,
Håkan Larsson och Svenska Dagbladets nya vinskribent Mikael Mölstad) kan fokusera på det vi är bäst på: att leta fram de godaste och mest köpvärda vinerna till dina glas. Det blir fler och större provningar, intressantare artiklar och spännande vinteman. Nya vinmakare, okända druvsorter, heta vinländer och den godaste maten därtill är lite av det som står på menyn detta år.

2012 Nya vinkatalogen sväm­­­mar över alla bräddar. På tre tuffa provningsveckor hinner vår testpanel smaka över två tusen viner, 120 om dagen. Beställningssortimentet håller på att vända upp och ned på Vinsverige. Det tvingar Systembolaget att tänka i nya banor och AoV tar i stället initiativ till månatliga journalistprovningar av beställningsnyheterna, på samma sätt som de provningar Systembolaget arrangerar. Maria Collsiöö på Vinkällaren Grappe har med bravur varit oss behjälplig med beställningsprovningarna i alla år och budet går till Carl-Jan Granquist som genast är med på noterna. 2012 blir också året då Systembolaget försiktigt öppnar för näthandel med betalning och hemleverans. Det har AoV krävt i många år och droppen urholkar som bekant stenen. Många viner små …

2013 så är vi framme vid dags datum och det är dags att tänka på framtiden. I år utökas den fasta redaktionen med Katarina Markiewicz på plats och Kristina Thyrsson sätter kniven i formen för att ge Allt om Vin en efterlängtad ansiktslyftning. Allt genomförs efter hand och ska göra tidningen ännu bättre, mer läsvärd och ovärderlig för 100 000 läsare. Så många är ni faktiskt som vänder blad, låter er frestas och rusar till Systemet för att smaka på det vi häller upp. Utan alla er hade det inte gått och det är både en ynnest och ett ansvar som vi som jobbar med AoV tar på största allvar. Läsarna i första rummet, det är vårt motto och resultatet har du på de följande sidorna. Stort tack, alla ni som hjälpt oss göra detta möjligt! n

I årets omröstning, den femtonde i ordningen, har juryn svällt till ett drygt trettiotal skarpa och näsvisa vinkritiker som tillsammans svarar för den största, djupaste och mest rättvisande bilden av svenskt vinliv just nu. Du hittar dem alla i en separat förteckning. All heder åt deras insats. För att komma till denna insikt har de bedömt tusentals viner. Alla har inte varit lika goda som det du hittar här.

Mycket är sig likt. Chablis ståtar högt på den vita sidan, men rieslingdruvan har samtidigt gjort en formidabel framryckning. På den röda sidan dominerar Italien, men så har också detta vinland återtagit ledningen och är i dag populärare än någonsin. Experterna skiljer sig alltså inte från sina läsare i det avseendet, även om prisbilden här till stora delar ligger snäppet högre än i folkmun. Inte så konstigt, om tungan får styra. Finsmakandet lockar förstås mer än vardagsvinet.
Årets importör är också densamma som för femton år sedan. En mycket värdig och respekterad vinnare som aldrig prutar på sina ambitioner, något som du kan läsa mer om i Håkan Larssons presentation av Johan Lidby och hans musketörer.
En hel del står sig alltså fortfarande gott, men mellan då och nu har massor av vin hunnit rinna förbi i den svenska vinfloden. Ingen vinmarknad i världen är så flexibel, nyhetstörstande och prestigelös som den svenska.
På gott och ont, ska tilläggas. Det som inte håller måttet åker obönhörligen ut. Inget fel i det, men samtidigt förstärker Systembolagets sortimentsidéer marknadens tendenser. Storsäljarna gynnas och dubbleras ständigt, både vad gäller butikstäckning och golvutrymme, medan nischviner och rariteter diskrimineras för att i många fall hastigt passera revy i enstaka smakprov. Det gillar vi inte!
1999 var Spanien fortfarande i topp, med Italien flåsande i hasorna. Men från södra halvklotet kom Sydafrika med en urkraft som förförde både kännare och amatörer. Fortfarande är det sydafrikanskt vitvin i topp, med en marknadsandel på nära en fjärdedel, men de senaste årens exempellösa framgångstrend är nu definitivt bruten. På den röda sidan tappade Sydafrika 15 procent under de tre första fjärdedelarna av detta vinår. I stället forsande italienskt rödvin fram och ökade lavinartat till en marknadsandel på nära 30 procent.
Framgången kan spåras i tre vintyper, amarone, ripasso och appassimento, som alla har ett gemensamt: de framställs av mer eller mindre torkade druvor. Russinvin har blivit en dundersucé, men av det märks lite när vinjournalisterna får bestämma. Det betyder dock inte att de ogillar dessa bitterljuva rödviner som princip, utan att det i denna forsande vinflod gömmer sig en mängd grynnor. Detsamma gäller de alkoholstinna, kokta zinfandelvinerna från USA som skymmer ett fåtal frestelser av denna druvsort.

Historien upprepar sig. Likadant var det när Spanien ensamt svarade för halva Systembolagets rödvinsförsäljning. Rioja ståtade då med hälften av detta och framgången steg många åt huvudet. Kvaliteten dumpades, priserna steg och kunderna svek. Lite av detta har vi också sett när det gäller Sydafrika och säkert hotar på sikt samma utveckling om inte italienarna och jänkarna skärper sig.
Vinskribenterna är det svenska vinintressets grundpelare, de vägvisare som vaskar fram guldkornen i vinfloden. Deras uppgift är att ligga ett steg framför sina läsare, att upptäcka trender och nyheter innan marknaden har vaknat.
Mellan raderna i alla vinlistor på de följande sidorna finns massor av information att hämta för våra vinimportörer och Systembolagets inköpare, inte minst därför att du förutom den samlade poängen i omröstningen också får veta hur många i juryn som röstat på respektive kandidat.
Här hittar du inte bara årets favoriter, utan också morgondagens vin(n)are. Temat i detta nyårsnummer för femton år sedan var just det du kan läsa om ovan: amarone, då en nykomling som i dag vuxit till en sådan smaksensation att Systembolaget numera talar om en egen kategori av amaroneälskare när man klassificerar sina kunder i lyxsegmentet.
På de följande sidorna hittar du 423 viner i 14 olika klasser av vitt, rött, rosé och mousserande. De utgör tillsammans toppen av det svenska vinberget som i den aktuella katalogen består av 1 400 artiklar (om du räknar alla storlekar och förpackningsalternativ) i Systembolagets eget sortiment och ytterligare sju tusen frestelser i beställningslistan. Varje vin som fått röster från minst två i juryn har kvalificerat sig för att få vara med. Alla dessa förtjänar titeln Årets vin(nare), även om det förstås sedan är den inbördes rangordningen som hägrar allra mest.

Låt oss börja med det vita! Förra året toppades nykomlingarna här av ett portugisiskt vin. I år har samma vin, 2011 Alvarinho Contacto (nr 6707, 119 kr), i stället kammat hem flest poäng bland de etablerade vitvinerna. Bakom etiketten på årets vita vin(n)are hittar vi en av Portugals främsta vinmakare och under etiketten ett av de krispigaste och mest aptitretande, fruktrena smakproven. Råvaran är Alvarinho och namnet har det fått genom den skalkontakt den utsatts för i samband med jäsningen.
Årets vita nykomling är i stället en liten knubbig tysk bocksbeutel med det ståtliga namnet 2011 Juliusspital Silvaner Kabinett Trocken (nr 6708, 119 kr). Stilen går igen från det förra, men aromerna är annorlunda. Silvanerdruvan är Frankens stolthet och så är även dess karaktäristiska butelj. Ingen dröm för den som vill stapla i vinkällaren, ändå ett vin med en remarkabel levnadsbana. God, matvänlig och uppfriskande som ung, mäktig och hängiven med fokus på vingårdens mineraler framåt ålderns höst. Håll ögonen på silvanerdruvan!
Tysklands viner har gått från klarhet till klarhet i takt med att avkastningen begränsats, kvaliteten höjts och vinernas druvsocker har fått jäsa ut. Det gäller också i Österrike och på andra och tredje plats bland nykomlingarna hittar vi denna gång två uppfriskande nyheter: 2011 Loimer Lenz Riesling (nr 4350, 79 kr) och 2011 Tegernseerhof Loibenberg Riesling Smaragd (nr 4345, 139 kr). Så ska det smaka!
Österrike tar dessutom hem segern bland årets vita beställningsfynd, tack vare 2010 Domäne Wachau Grüner Veltliner Smaragd Terrassen (nr 75065, 149 kr). Det är ett synnerligen storstilat och smakfullt vitvin med en kraft så påtaglig att det med fördel kan serveras till ljust kött och fågel. Samma producent, men i annan druvsort, hittar vi även på tredjeplatsen: 2011 Domäne Wachau Riesling Smaragd Terrassen (nr 74905, 159 kr).

Silvermedaljen går dock till ett riktigt budgetvin. 2011 La Galope Sauvignon Blanc (nr 72204, 189 kr) är just nu det bästa smakprovet på sauvignondruvan i generös tre-litersbox. En extra poäng får det för historien om Systembolagets nitiska granskning av förpackningen som resulterade i att importören, Arvid Nordquist, tvingades retuschera bort svärdet ur handen på den staty av d’Artagnan som med näppe kan skönjas i ett hörn av boxen. Monopolets omsorg om svenska folkets väl vet inga gränser.
Denna box har nyss lanserats och hann därför inte in på listan där vi hittar årets vita box. Där går segern denna gång till boxalternativet av en trogen tjänare i vingården, 2011 Blason de Bourgogne Mâcon-Villages (nr 74650, 229 kr/tre liter). Även i detta fall måste du leta dig till beställningssortimentet om du vill smaka, men på närmare håll finns tvåan och trean bland de vita boxvinerna: 2011 Les Fumées Blanches Sauvignon Blanc (nr 22139, 215 kr/tre liter och 2011 Moncaro Verdicchio dei Castelli di Jesi Classico (nr 22424, 195 kr/tre liter). Alla tre ger de välkommen mängdrabatt för opretentiöst vardagsbruk.

Årets röda vin(n)are upprepar sin succé från förra året. När juryn häller upp vin i den ena vågskålen och lägger pengarna i den andra väger det första tyngst. Vinet som står för denna bedrift är 2010 Le Volte (nr 32472, 159 kr), en toskansk ädling så välskräddad och elegant att det med fördel kan serveras till både fisk och kött. Fräscht, mjukt och drickvänligt i en druvblandning som bjuder både italienska och internationella förtecken, men så har också en av Italiens absoluta superstjärnor signerat det hela: Tenuta dell’Ornellaia.
årets röda beställningsfynd bär samma signatur, men är ett rejält steg uppåt på kvalitetsskalan och trots priset smakar 2009 Le Serre Nuove (nr 73066, 439 kr) mer än det kostar. Ett förnämt smakprov på italiensk vinmakning i den högre skolan. Det gäller även tredjeplatsen bland årets vinare där 2010 Fonterutoli (nr 32229, 149 kr) pryder sin plats. Snyggt jobbat!
Men missa för allt i världen inte tvåan, 2010 Duorum (nr 2559, 99 kr). Bakom detta vin hittar vi João Portugal Ramos i galant samverkan med en annan av Portugals allra främsta vinmakare, José Maria Soares Franco, som under många år förvaltade Portugals första och länge enda kultvin, Barca Velha. Här har de letat sig långt in i Dourodalens innersta och presterat ett vin som förtjänar ett långt bättre öde än den blygsamma distribution Systembolaget har tilldelat det. Hittar du det inte i din butik, så är det bara att beställa. Det kostar inte en enda krona extra och belöningen är dubbel. Att detta vin inte är en storsäljare är nästan genant, så gott som det smakar.
JP Ramos tar för övrigt även hem guldpriset när det gäller årets röda box och vinet är förstås 2010 Vila Santa Reserva (nr 12507, 269 kr/tre liter). Samma vin hittar du för övrigt i flaska högt upp i listan över de röda trotjänarna.
Apropå trotjänare, så är det två välkända vinmakare som kvalat in på andra och tredjeplatsen i det röda boxrallyt: 2011 Allegrini (nr 2309, 249 kr/tre liter) och 2010 Barone Ricasoli Mille855 (nr 2343, 259 kr/tre liter). Italien igen!

De italienska framgångarna  fortsätter när det gäller årets röda nykomling. Där är det italienskt på prispallens tre översta trappsteg. 2008 Poliziano Vino Nobile di Montepulciano Vigne Nuove (nr 2144, 149 kr) tar först och främst hem guldmedaljen och med det följer även segern bland årets vinhus. Ett hjärtligt dubbelgrattis, får vi säga!
Silverplatsen bland de nykära favoriterna pryds med bravur av Umani Ronchis 2008 Cúmaro Riserva (nr 2349, 149 kr). Det är ett vin som vi njutit av i många tidigare årgångar och som nu äntligen får möjlighet till en permanent listning. Måtte samma lycka föräras 2006 Taurasi Fatica Contadina Terredora (nr 2258, 150 kr) som juryn tilldelar bronspengen i denna klass. Vilken formidabel trestegsraket!
Och än är det inte slut på det italienska drevet. Bland vinerna i omröstningen har vi också en kategori för de säsongslanseringar som Systembolaget låter passera revy i fyra omgångar: vår, sommar, höst och vinter. Från och med nästa höst får dessa chansen att lägga beslag på en permanent listning, men i nuläget blir de inte mer än frestande hugskott och bland de röda viner vi vill se mer av toppas listan av 2009 Langhe Nebbiolo La Spinetta (nr 99230, 189 kr), Det är ett modernt smakprov på Italiens främsta druvsort som bär minimala spår av den motsträvighet som kännetecknar Nebbiolo i den klassiska skolan. Vill du smaka samma druvsort i mer traditionell tappning, så kan listans fjärdevin, 2008 Barbaresco Enrico Serafino (nr 90129, 179 kr), i stället vara på sin plats.
Även på silver- och bronsplats hittar vi två rödviner som bjuder ett fastare grepp än det mesta i övrigt. 2009 Cornas Les Grandes Terrasses (nr 90061, 199 kr) och 2009 Cornas Mon Clocher (nr 90620, 199 kr) är två fenomenala matviner från norra Rhônedalens mest sturska vinområde. Snälla Systembolaget, ta fram orderblocket och beställ en ny laddning av nolltiorna när dessa tar slut! Det är en av de bästa årgångarna i modern tid i hela Côtes-du-Rhône.
Även i Tyskland var denna årgång exceptionell och bland de vita viner vi vill se mer av kröns listan av 2010 Kloster Eberbach Steinberger Riesling Kabinett (nr 90598, 139 kr). Här är smaken halvtorr och så delikat den kan bli, ett vittnesmål om hur det mesta tyska vinet en gång smakade. Fast tro inte att det är föråldrat bara för det. Tvärtom är det storstilat till tusen, men knappast så knastrande äppelgrönt som tvåan och trean på denna lista: 2010 Pouilly Fumé Les Chailloux Silex (nr 93005, 149 kr) och 2010 Chablis Premier Cru Mont de Milieu (nr 90626, 175 kr). Notera årgångarna även i dessa två viner. Som ett gemensamt drag över Europas viner från 2010 går en osedvanligt uppfriskande fruktsyra, både på den vita och röda sidan.

En välkommen bakväg till Systembolagets butiker går via beställningssortimentet. Blir framgången där tillräcklig kvalar vinerna in i den vanliga listan. Den entrén hittar nu allt fler och bland årets folkvalda viner hittar vi en salig blandning som toppas av 2009 Georg Breuer Terra Montosa Riesling (nr 5818, 199 kr), 2002 Pol Roger Brut (nr 7536, 448 kr) och 2011 Mulderbosch Chenin Blanc Steen op Hout (nr 2701, 79 kr).
Noteras bör dock att dessa folkvalda viner inte är garanterade plats i en enda butik. Ändå har en imponerande del av Systembolagets storsäljande viner börjat sin sol-skenssaga genom att ta denna genväg till svenska folkets hjärtan.
Men det gäller publikfriarna och beställningssortimentets allra största charm ligger trots allt i en uppsjö av mer udda, unika och spännande viner än det monopolisterna själva visar upp. Utan garanterad butikstäckning försvinner emellertid alltför många av de folkvalda vinerna innan att de fått en chans att visa sina behag.
Systembolaget har av detta skäl länge
hävdat att efterfrågan saknas, men den invändningen handlar mer om lättja än om kundvård. Ett talande exempel är 2007 Rotari Rosé på magnum (nr 7701, 199 kr/1,5 liter). Trots att den vanliga flaskan är en veritabel succé som hyllas av både kunder och vinjournalister finns dubbelflaskan när detta skrivs i bara två av landets alla Systembutiker. Det är inget annat än ett tjänstefel av både huvudkontoret och butikerna.
Även på detta område är förbättringar utlovade i och med att den nya sortimentspolicyn implementeras hösten 2013. Då gäller det att monopolet lever upp till sina löften, annars blir betyget inte nådigt. Vi kan acceptera monopol, men inte diktatur. Stödköp anbefalles!

Det rosa vinet ska inte förhindras en plats i rampljuset, även om vi befinner oss mitt i den mörkaste årstiden. Här toppas listan av tre delikatesser så klassiska de kan bli. Guldet ger den eminenta juryn av vintyckare till 2011 Sancerre Les Baronnes Rosé (nr 91231, 129 kr), silvret går till 2011 Les Lauzeraies Tavel (nr 2724, 95 kr) och bronspriset kammar folkvalda 2011 M de Minuty Rosé (nr 2590, 99 kr) hem.
Allt sammantaget kan vi konstatera att det varit Europa i topp på samtliga vinlistor detta vinår och det enda vinet från södra halvklotet som nämns här är sydafrikanska Sten op Hout ovan. Det beror inte enbart på att vinskribenterna är lokalpatriotiska, utan i hög grad också på att de senaste årgångarna i Europas vingårdar varit så förträffliga.
När vinskribenterna korar årets vinland går denna hederstitel följaktligen helt logiskt till Italien, följt av Frankrike, Tyskland och Spanien. På femteplatsen hittar vi dock en av vinårets kometer. Det är Nya Zeeland som under årets tre första kvartal ökade sin försäljning i Sverige med 15 procent. Ännu är marknadsandelen blygsam, men potentialen finns för framtida vin(n)are.
Än mer dominerar Europa när det gäller årets vinhus. Poliziano har vi redan nämnt som guldmedaljör, men sedan fortsätter listan med två tyskar, Leitz och Juliusspital från Rheingau respektive Franken, champagnehuset Palmer & Co, chablisproducenterna Jean-Marc Brocard och Clotilde Davenne, följda av norra Rhônedalens kejserliga Guigal innan vi når Australiens storhet Penfolds. Fransmän och tyskar jublar över sin egen förträfflighet.
Fast när det gäller vinskörden 2012 har utfallet på många håll i Europa tyvärr inte levt upp till förväntningarna. Lyckligtvis verkar det främst gälla kvantiteterna och med sedvanlig logik, gungor och karuseller, kan vi kanske hoppas på att årets kommande viner ska smaka desto bättre. De första rapporterna lovar åtminstone det från flera håll: lite, men gott.
Så låt oss höja en skål för att även 2013 ska bli ett svenskt vinår att minnas när det om tolv månader åter är dags att göra denna summering. För detta ändamål har vi låtit juryn rösta i två kategorier: årets festfixare med de bästa champagnerna och årets bubblare med de främsta utmanarna.

När det gäller den ädla skumpan heter vinnaren denna gång 2002 Henriot Millésimé Brut (nr 7789, 499 kr). På andraplats hittar vi ett annat, än mer exklusivt smakprov från samma förnämliga champagneår, 2002 Bollinger La Grande Année (nr 7579, 849 kr), medan bronsplatsen beträds av 2006 Palmer Blanc de Blancs (nr 7553, 294 kr). På motståndarsidan bevisar emellertid Ferrari Brut (nr 7721, 139 kr), Langlois Crémant de Loire Brut (nr 7404, 119 kr) och 2007 Rotari Brut Riserva (nr 7567, 99 kr) med all tydlighet att champagneutmanarna bara blir bättre och bättre.
Vad mer kan begäras för alla som vill skåla för ett riktigt gott nytt vinår? Det som korkas upp i dag blir historia i morgon och Allt om Vin visar vägen till de bästa köpen. Så njut av livet och sikta mot stjärnorna. Skål för Årets vin(n)are!

Här är den celebra juryn som tar tempen på vin-Sverige
Här summerar landets ledande vinskribenter vinåret 2012, en unik sammanställning. Ingen annan tidning ger samma insyn och överblick. Årets jury ser ut så här, med damerna först:
Sofia Ander sköter vinbevakningen för Nya Wermlandstidningen, medan Sanna Blomqvist förutom WOW News syns mest i Allt om Vins spalter. Där är Expressens och Allt om Mats Gunilla Hultgren Karell och Nenne Wåhlander, Lantliv och Året Runt, också fasta medarbetare.
Catarina Hiort af Ornäs, en av landets mest erfarna provare, skriver bl and annat i Världens Viner. Elke Jung sprider sina kunskaper via Vinbanken och Livets Goda. För Vinbanken skriver också Erica Landin, som även hon tillhör Allt om Vins fasta stab.
Christina Nordin bor i vårt sydligaste landskap, men når hela Sverige genom Matmagasinet. Göteborgsbaserade Marie Oskarsson skriver vin i M Magasin, och ingår också i Allt om Mats provningrupp.
Där har hon sällskap av Vinakademiens stipendiat 2012, Jan Holmström, och Magnus Waern, Vinklubbens uppskattade redaktör i Allt om Vin. Johan Franco Cereceda, expert inte minst på Spanien, skriver också flitigt här, liksom Karsten Thurfjell, annars mest känd för sina vinrecensioner i Sveriges Radios Meny.
Igor Arvidsson är doktor i kemi, men också vinskribent i Uppsala Nya Tidning. Ulf Jansson är Munskänkens högt värderade provningsnestor. Peter Axelsson ingår också i Munskänkarnas provningsgrupp, medan juristkollegan Bengt I Johanson skriver i Borås Tidning.
Dagens Nyheters mäktiga vinkritiker Bengt-Göran Kronstam är också en av Allt om Vins centralgestalter. Detsamma gäller Mikael Mölstad, annars Svenska Dagbladets man vid glasen.
Allt om Vin är också hemmaplan för Håkan Larsson, som även sköter vinbevakningen på Dagens Industris hemsida di.se och i SVT:s Gomorron Sverige. I AoV:s provningsgrupp ingår också Mats Hanzon, en av landets mest erfarna vinspottare.
En annan driven jurymedlem är Sune Liljevall, journalist på Arbetarbladet och vinrecensent i ett flertal morgontidningar. Allt om Vins prisbelönte vinfotograf Claes Löfgren har lika bra koll på glasen som optiken, medan knivskarpe Jens Dolk sprider vinkunskap i TV4 och Expressens Mitt Kök.
I juryn hittar du också skåningarna Anders Fagerström, Sydsvenskans förträfflige vinexpert och fast medarbetare i Allt om Vin, och frilansande Håkan Nilsson som verkar på flera arenor.
I Mellansverige bor dalkarlen Jan Petersén, skribent i bland annat Dalarnas Tidningar, medan Fredrik von Platen i BLT är arkitekten bakom blekingarnas vinintresse.
Anders Röttorp, banbrytande vinskribent, återfinns numera i Östgöra Correspondenten, medan Mikael Christiansson skriver för Dina Viner. Namnen Mikael Söderström har ett förflutet som Europamästare i sommelieri och hanterar vinpennan i Gourmet. Med Ivan Österblad, mångårig vinskribent i Länstidningen i Södertälje, fullbordas så juryn som korat årets vin(n)are.n

Importören Vinovativa sköter all hantering av vinet – helt utan sina vanliga påslag – och Allt om Vin står för rollen som skyltfönster.
Överskottet – 34 kr per flaska – går till Ebernizer Educare Center, ett daghem i kåkstaden Khayelitscha. Där får barn till ensamstående mödrar mat, omsorg och kärlek, medan deras mammor kan utbilda sig eller arbeta. Om 1 000 flaskor säljs ger det 34 000 kr, en summa som räcker att ge alla 30 barnen på Ebernizer mat i magen under ett helt år.

Karin Hoole med ett av barnen på Ebernizer.

Endast något tusental flaskor kommer tillSverige.
Vänta inte med din beställning!

100 g getost (mjuk och krämig)
½ dl vispgrädde
1 dl crème fraiche
1 dl torkad frukt i bitar, till exempel
melon och papaya
½ dl rött portvin

Mosa getosten  noga med en gaffel. Häll i grädden och rör om tills det blir en slät kräm. Blanda ner crème fraichen. Ställ i kylen för att stelna lite.
Lägg fruktbitarna i portvinet  (man kan till exempel använda en plastpåse) och låt stå minst en halvtimme.
Lägg upp moussen  i små serveringsskålar eller coupeglas. Servera fruktbitarna som tillbehör vid sidan om.

Skär fläsket i kuber om 1 cm. Pricka korvarna med en gaffel. Fräs fläsket och korven lätt i en stekpanna med smör och olja. Lägg över i en rymlig gryta. Fräs surkålen en stund i det överblivna fettet i stekpannan, lyft över den i grytan och häll på fettet.
Tillsätt sherry,  paprikapulver, buljong, och salt efter smak. Var försiktig så att koket inte blir för salt. Sjud försiktigt under lock i ca en timme. Lägg i bönorna och låt dem sjuda med i 5 minuter. Smaka av och servera på en gång.

800 g miljögodkänd torsk, sej eller kolja
1 gul lök eller silverlök
2 msk olivolja
1 tsk paprikapulver
100 g flagad mandel
2 dl sherry, gärna amontillado
1 dl ströbröd, gärna panko

Sätt ugnen på 200 grader.  Lägg fisken i smord ugnsform. Krydda med salt och peppar på båda sidor.
Finhacka löken och fräs i olivoljan tillsammans med paprikapulvret och mandelflagorna tills löken mjuknar. Tillsätt sherryn och låt koka ihop till en rätt torr röra.
Täck fisken med mandelblandningen. Strö över ströbrödet. Gratinera i cirka 20 minuter tills torsken ger vika när man trycker på den och ytan fått fin färg (OBS, tiden kan variera beroende av ugnstyp och fiskens tjocklek). Servera med kokt potatis och möjligen lite skirat smör.

Till såsen
cirka 5 dl steksky
2 msk idealmjöl
2 dl grädde
2 apelsiner
½ dl marsalavin
1 msk soja
salt
svartpeppar ur kvarn

Tillbehör
8 blad svartkål eller grönkål
500 g brysselkål
valfri sallad
1 granatäpple

Sätt ugnen på 175 grader.  Ta ur inkråmet ur ankan (frys in och använd till någon annan rätt). Blanda salt och marsalavin. Massera in blandningen i ankan, in- och utvändigt. Lägg in en kvist rosmarin i ankan.
Ugnsstek ankan i cirka 1 timme.  Använd gärna ugnstermometer. När innertemperaturen i lårbiten är cirka 62 grader är ankan lagom (enligt min mening). Ta ut ankan och låt den vila under aluminiumfolie i cirka 15 minuter. Laga sås och tillbehör under tiden.
Ta 5 dl av stekskyn (med fett och allt).
Rör ihop mjöl och grädde och vispa ner i skyn. Pressa i apelsin, häll i marsala och soja. Låt sjuda under omrörning tills såsen tjocknar. Smaka av med salt, svartpeppar och grädde. Tillsätt eventuellt lite av en buljongtärning. Sila såsen om så önskas (jag gillar den när den är osilad).
Stormkoka brysselkål och svartkål eller grönkål i lättsaltat vatten i ca 8 minuter.
Skala och ta ur kärnorna ur granatäpplen. Bryt salladen i mindre bitar.
Lägg fågeln på ett uppläggningsfat.  Garnera med salladen och häll över granatäpplekärnorna. Garnera även med den kokta kålen. Häll lite sås runtom fågeln och servera resten av såsen vid sidan om. Servera palsternacksmos till (se följande recept).

Palsternacksmos
Ett lite tjusigare mos som får fin smak av palsternackan.

4 portioner
8 skalade potatisar av mjölig sort
2 skalade palsternackor
3 msk mjölk
50 g smör
salt
nyriven muskotnöt

Koka potatis och palsternackor  mjuka i lättsaltat vatten. Häll av vattnet och låt ånga av. Värm mjölken i en kastrull.
Mosa rotfrukterna med en potatisstöt (använd inte visp, då blir moset smetigt). Rör i den varma mjölken, lite i taget. Tillsätt smöret. Smaka av med salt och muskot.

Koka upp buljong,  vatten, svamp, soja och vitlök. Låt sjuda i tio minuter.
Smaka av med salt och peppar. Låt sjuda igen och lägg i klimpbollarna och låt dem sjuda med i cirka 3 minuter tills de flyter upp och är genomkokta. Servera soppan rykande varm – gärna i värmda tallrikar.

Fårostklimp
Klimp i soppan är gammal tradition. Det här är en variant med rökt fetaost. Vill man göra soppan riktigt matig, gör man hela satsen, annars kan man halvera.

4 portioner
150 g rökt fetaost eller vanlig
2 dl vetemjöl
1 ägg

Mosa osten noga med en gaffel och blanda med vetemjöl och ägg. Knåda degen till en boll. Slå in den i plastfolie och låt ligga i kylen i minst en halvtimme.
Forma till 24 små bollar. Lägg i klimpen soppan och sjud tills de flyter upp. Det tar 3–4 minuter. Servera på en gång.