Annons

Chiles bästa tid är nu

Förutsättningarna är de bästa i vinets Chile. De är nästan för bra, vilket har återspeglats i viner som haft allt utom själ. Men nu har chilenarna lärt sig tygla naturens generositet. Det överflödiga tonas ner till förmån för stringens och karaktär. Vinets paradis gör äntligen skäl för sitt rykte.

När vi står där i solens sista strålar inser vi till fullo vilket försprång Chile har i kampen om kunderna. Vi kan riktigt se hur dagen försvinner bakom bergskammen. Det är nästan som att dra ner en rullgardin. Lika snabbt sjunker temperaturen. En skillnad på 20 grader mellan dag och natt är ingen ovanlighet i denna trakt.
När vi återvänt till vingårdsägarens hus lägger sig natten över Elqui. Strax brinner stora brasor av knotiga vinstockar i eldgrytor och grillen förses snart med glödande kol som skyfflas ihop till en pyrande bädd där smakrik flankstek och chorizo blir doftande aptitretare i väntan på huvudmålet. Det är precis lika läckert som det låter och en upplevelse som frestar alla sinnen, en fröjd för såväl ögon som näsa och mun.
Vinets paradis. Chile har så uppenbara fördelar som vinproducerande land att det nästan är en belastning. Säg den bonde som inte vill maximera sin skörd!

Här uppe, i en miljö där nederbörden är lika sparsam som Anders Borgs budget efter börsfrossan i höst, skrivs i dag vinhistoria. Över oss växer i stort sett inget annat än kaktusar. Men precis som ur finansministerns sparsamhet ger det förutsättningar för en yppig grönska på sluttningarna och nere i dalgångarna. Draghjälpen i denna ekonomi är det vatten som behövs för att förvandla öknen till en prunkande vingård, smältvatten från Anderna som tornar upp sig allt högre i öster. Redan indianerna, innan Amerika fanns på kartan, byggde kanaler längs dalgången och tog till vara det livgivande vattnet. Addera till en luft så ren och klar att området lockar astronomer från hela jorden. Här lyser varje stjärna som en diamant på den svarta natthimlen. Lägg Elqui på minnet, detta är ett vinområde som kommer att låta tala om sig.

Miguel Torres, som var först att återupptäcka detta vinland för över trettio år sedan, döpte Chile till Vinets paradis. Skälen var flera och samverkande: i norr öken, i öster bergskedjan, i söder Antarktis och i väster det öppna havet. Hit har vinlusen ännu inte hittat, unikt bara det. De många soltimmarna och det torra klimatet minimerar också risken för andra skadeangrepp. Det är ingen slump att Chile i dag rycker fram bland de ekologiska vinalternativen. Men den allra viktigaste förutsättningen är ändå den stora temperaturvariationen mellan dag och natt.
Chiles uppenbara fördelar är emellertid också dess största fiender. Säg den bonde som inte vill maximera sin skörd. Fast det bästa vinet föds ur armod och svält.

Själva hävdar producentorganisationen Wines of Chile att det är de ultralyxiga skönheterna, ”ikonvinerna” som chilenarna själva kallar dem, som ska bevisa detta vinlands överlägsenhet. Ja, nog kan en del viner utan tvivel konkurrera med den klassiska vinlistans absoluta smaksensationer: Seña, Don Maximiano, Clos Apalta, Aquitania med flera och en lång rad toppskott hos de stora producenterna med namn som Concha y Toro, Errazuriz, Torres, De Martino, Cono Sur och Caliterra i spetsen. Men om det är dessa prestigeviner som ska ge vinbönderna lön för mödan är svårt att säga.
Bread and butter, smör och bröd, brukar vinproducenterna på andra håll benämna de viner som är ikonernas raka motsats. Där är det i stället de kommersiellt anpassade, billiga, låt oss kalla dem folkvinerna, som ger de stora vinsterna. Klassikern Casillero del Diablo är ett strålande exempel, ett av världens mest kända varumärken på vinsidan, medan prestige­vinerna mest smickrar sina skapares egon.
Ska Chile avancera och bli en riktig vinnare på bred front, särskilt i Sverige, så behövs en målinriktad satsning på fler och konkurrenskraftiga boxviner. Så enkelt är det!

Till häst. Haras de Pirque i Maipo är känt för två ting: sina viner och sina hästar. Vingården är en av de mest välrenommerade hästupp­födarna i Sydamerika.

En jämförelse med Sydafrika är talande. Likheterna är uppenbara: båda länderna hade länge varit uteslutna från den internationella vinmarknaden, båda hade under denna tid halkat långt efter i fråga om teknik, kunnande och marknadserfarenhet, men båda lyckades på förbluffande kort tid bygga upp allt det man saknade och göra vinerna i högsta grad tidsanpassade, konkurrenskraftiga och internationellt smakinriktade.
Vad gäller Sverige fanns ytterligare en fördel som kan sägas vara gemensam: Sydafrikas nya, svarta makthavare hade ett extremt starkt stöd bland svenskarna och på samma sätt var solidariteten här stark med den chilenska demokratin. Ja, inte bara det! Sverige har en betydande och väl integrerad chilensk population så stor att Stockholm sägs vara den största chilenska staden på bortaplan.
Förutsättningarna kunde inte vara bättre, även på det marknadsmässiga planet. Ändå är Chiles exportframgångar till Sverige påtagligt blygsamma i förhållande till Sydafrikas. 1990, det första året efter handelssanktionerna, sålde Systembolaget 600 000 liter chilenskt vin, men redan året efter var den siffran uppe i nästan 5 miljoner liter. Vid millennieskiftet hade man nått knappt 8 miljoner liter och förra året var man uppe i drygt 13 miljoner liter. Det låter förstås tillfredsställande och siffrorna går åt rätt håll men om du granskar historien mer i detalj blir utvecklingen inte lika imponerande.
Mellan 1994 och 1998 stod försäljningen och stampade kring 4–5 miljoner liter chilenskt vin på Systemet. 1999 tog den ett skutt uppåt och ökningen fortsatte såväl 2000 som 2001 och i allra högsta grad 2002. På dessa tre år nästan tredubblades vinexporten hit, men sedan planade trenden ut. Nuläget är i bästa fall stabilt men skulle kunna vara mycket bättre. Detta framgår tydligt om du jämför med Sydafrika.
Vinexporten därifrån kom i gång fyra år efter Chiles och utvecklingen följde samma mönster fram till millennieskiftet, om än i något långsammare takt. När nyårsklockorna klämtade för det nya årtusendet var Sydafrikas vinexport till Sverige lägre än Chiles åtta år tidigare. Sedan tog den fart och försäljningen formligen exploderade: förra året nådde Sydafrika över 37 miljoner liter i Systembolagets försäljningsstatistik, nästan tre gånger mer än Chile.
Förklaringen hittar vi i lådvinerna. Ynka tolv boxar lockar Chile med i Systembolagets lista: tre vita, två roséer och sju röda med Gato Negro, Viña Maipo, Santa Inés, Concha y Toro och Casa Patronales som utropstecken. Sydafrika bjuder däremot ut sig med tre gånger så många boxar, av vilka flera befinner sig på försäljningens tio-i-topp-lista. Tolv röda och lika många vita boxar har Sydafrika bland Systembolagets 50 mest sålda viner av respektive färg. Chile når bara dit med tre vita och tre röda.
Över tre fjärdedelar av den sydafrikanska vinexporten till Sverige förra året utgjordes av vin i box, påse eller tetra: mer än 30 miljoner liter vitt och rött vin. För Chiles del låg denna andel på samma snitt som för Systembolagets vinförsäljning som helhet, kring 60 procent (eller i volym en bit under 8 miljoner liter). Det är samma nivå som för det spanska vinet, en bit över Italiens vinandel och långt över Frankrikes men betydligt under Australiens. Dessa sex vinländer befinner sig på toppen av det svenska vinberget och av dessa är det främst Sydafrika och Australien som är motspelarna (Argentina lurar i bakvattnet och USA är förstås också en konkurrent om svenskarnas gunst, fast då inte alls i boxringen). Detta skapar både risker och möjligheter.

Dramatiskt. Öken och kaktusar i förgrunden, prunkande vingårdar i dalen. Det är Elqui i ett nötskal.

Den springande punkten är om det är Chiles fel att exporten till Sverige inte rusat i höjden? Eller är det i själva verket trögheten i Systembolagets sortimentsuppbyggnad som gjort att många godsaker går vår näsa förbi? Jag är beredd att hävda det senare, men det handlar ändå om orsak och verkan. Det som utlöst den sydafrikanska vintrenden kan förklaras av två faktorer: pris och uppmärksamhet.
Sydafrika har gynnats av en intensiv och positiv mediebevakning. Till det ska läggas att Sydafrika blivit något av en vallfartsort för många svenskar som lockas av en magnifik natur, låga priser och engelskan som gemensamt språk. Detta har inte minst märkts långt upp i Systembolagets organisation, med starka personliga relationer och upprepade besök (både i jobbet och privat). Me­dan Sydafrika solat sig i glansen har det chilenska vinet hamnat i halvskugga på Systembolagets huvudkontor.
Samtidigt har bolaget bedrivit en medveten politik för att tvinga boxpriserna till ett absolut minimum. Kassakorna föds av monopolet och gynnas av sortimentspolicyn. Storsäljarna får en framskjuten plats i butikerna, samtidigt som man breddar utbudet med mer eller mindre identiska produkter. Här ligger det viktigaste skälet till den likriktning vi sett på senare år i monopolets sortiment och som i dag ger importörernas beställningssortiment en sådan skjuts.
Utåt sett har Systembolaget nu bytt spår. Man vurmar starkt för det som kallas CSR (corporate social responsibility) och har infört en uppförandekod i inköpsvillkoren. Detta är något som bör gynna Chile, om nu Systembolaget verkligen menar något med sin satsning och inte bara är ute efter att skjuta över ansvaret på producenterna. På kort tid har Chile blivit något av en ledande aktör på vinsidan för det som kallas fair trade.
– Vi uppfyllde redan alla krav. Det var enkelt att få alla inblandade att signera villkoren och öronmärka pengarna så att de hamnar där de ska, berättar Miguel Torres jr. Rättvisemärkningen är något vi känner mycket starkt för.
En satsning på ett ekologiskt sortiment med fair trade-stämpel borde vara mumma för både Systembolaget och många konsumenter. Men det viktigaste är ändå hur vinet smakar och vad det kostar. Låt då inga tvivel råda om att det chilenska vinet aldrig varit så bra som nu.

Rännil. I jämförelse med Sydafrika är Chile ett litet vinland i Sverige.

Ska vi fortsätta jämföra med den främsta konkurrenten på den svenska vinlistan, så framträder en uppenbar styrka i det chilens­ka alternativet. Det handlar om smak och bredd, om variation och valfrihet, men också om en förhållandevis jämn och hög kvalitet. Där ligger det sydafrikanska vinet i lä.
Få länders viner är så lätta att känna igen som Sydafrikas röda. Det handlar om den karaktäristiska rökigheten. På en diskret nivå kan denna vara en styrka och ett kul igenkänningstecken, men alltför ofta övergår tyvärr denna karaktär i en överväldigande explosion av bränt gummi och aska. När du väl upptäckt denna speciella karaktär är det dessutom svårt att undgå den och rökigheten blir då ett töcken framför vinets egentliga karaktär och kvalitet. Till slut blir denna odör tröttsam och stundtals direkt frånstötande. På sikt hotar detta Sydafrikas viner och det är först de senaste två åren man accepterat och verkligen tagit tag i problemet där nere.
När det gäller det chilenska rödvinet finns däremot få sådana avarter. Ett skäl är att chilenarna i allt högre utsträckning blandar en snygg kompott med flera druvsorter som ackompanjerar varandra, även när bara den dominerande druvsorten anges på etiketten.
Med perspektiv på utvecklingen har det i stället varit ett problem att det som runnit ur jäskaren varit så strömlinjeformat att det saknat personlighet och själ. Det har blivit för mycket av det goda. Säkert beror detta på en stark fokusering på den amerikanska vinmarknaden och majoriteten av Chilevinerna har varit lika sköna som Hollywoodstjärnor. Synd bara att det är de brittiska karaktärsskådespelarna vi i Sverige älskar mest. Det är inte utseendet som övertygar utan uttrycket som ger auktoritet. Detta håller nu på att ändras – inte så att skönheten går förlorad men väl att karaktären fördjupas. Vinerna blir mer bestämda, men ger i gengäld så mycket mer att minnas. Det gäller inte minst till mat.

Ekonomin må vara lika svajig där som här, men i ett sydamerikanskt perspektiv är stabiliteten överlägsen. Skyskraporna växer som svampar i Santiago och de pyrande dieselbussarna (som gjorde denna huvudstad till en av de mest förorenade i världen) har ersatts av miljövänligare samfärdsmedel. Den cementerade landsvägen från söder till norr är i dag en bredfilig motorväg, flygplatsen har internationella mått, de ständiga elavbrotten är historia och på det hela taget är det lätt att känna sig hemma i detta vinland (förutsatt att du har en bra karta, gps och allra helst en van vägvisare).
I all denna framtidstro finns vinindustrin som en ytterst viktig aktör, även om lönsamheten där inte alltid är på topp. Investeringarna har varit gigantiska, större än exportframgångarna. Detta, å andra sidan, gör att Chile i dag känns som den mest spännande utmanaren på vinsidan av alla de vinländer som samlas under begreppet Nya världen. Kundanpassningen är längre driven än på något annat håll, tack vare en mångfald druvsorter och ett ständigt ökande antal vinområden med skilda förutsättningar.
Rätt druva på rätt plats är receptet som ska föra Chile till vinbergets topp. Elqui, där vi började denna exposé, är bara ett av många exempel. Så häng med på en spännande upptäcktsresa till vinets paradis. Låt mig sammanfatta det hela så här: Chiles druvor har äntligen hittat sina rötter.

Annons
Annons

Artiklar ur andra tidningar

Bra på träning, dålig på match

UR Skogsägaren

För några årtionden sedan gjorde forskarna en prognos om när fusionsenergin kan förverkligas: – Den kommer om 30 år. Därefter har svaret på frågan hela tiden varit detsamma: Genombrottet tycks för evigt l­igga 30 år fram i ­tiden. Riktigt så länge har vi inte hört ­visioner om nya skogsprodukter, men det börjar dra ut på tiden.

Läs mer

”Man får vara blind för att inte se problemen”

UR Skogsägaren

Göran Persson är orolig för skogsindustrin. Han konstaterar att det behövs ett lyft med nya produkter, det gäller bioenergin, sågverken och inte minst pappersindustrin. Han framhåller att staten kan hjälpa till med allt från pilotanläggningar till att lyfta fram trä byggandet och ge draghjälp åt träexporten till Kina.

Läs mer

Färgstark utmaning

UR Skogsägaren

Trots skogsnäringens betydelse kommer den inte fram i den allmänna debatten. Det behövs företrädare som vidgar perspektiven och inte bara talar om en fråga i taget. Tanken går till Göran Persson.

Läs mer
ANNONS